Tävlingsdagen idag resulterade i total bajskatastrof (inte bara för att jag var tvungen att bajsa vitlöksbajs kanske fem gånger på tävlingsplatsen), i första klassen som var 110 var det av och på hela tiden. Helt orytmiskt och sen rev han ett hinder och sprang förbi ett annat hinder två gånger. Fattade ingenting, han kändes urskum och hoppade inte ett dugg bra. Jag tänkte att det kanske var otur bara men när jag red 120 och hade en bättre rytm och bra avsprångspunkt till alla hinder förutom sista där det blev lite kaos så rev han TRE (!!!!!!) hinder. Han hoppade jättedåligt, skruvade sig i sprången och knep som fan med bakbenen.
Saras Zamiro hade precis samma "symptom" i somras och då var det ett tornutskott om låg fel. Skulle gissa på att det är något liknande eftersom det kommer från fan ingenting (han hoppade ju cp-bra på södertälje för två veckor sen) så ska boka en tid hos en duktig kiropraktor som kallas Kouko (eller heter? vet faktiskt inte). Stackars häst, han har säkert något jätteoskönt som stör. Gråter inombords så det syns inte, har inte direkt nära till tårar om man säger så.
Nu är 120-debuten avklarad med fyra fel. Är så himla nöjd, det kändes lätt och som om jag inte var annat än redo. Fett peppad inför att nolla imorgon.
Banan var tio hinder med elva språng. Han gjorde allting helt stört bra och jag red väldigt bra, sen hamnade jag lite nära in i kombinationen som var hinder 9a-b räcke oxer. Han fick jättelångt till oxern och hoppade av flera meter för tidigt (så stort hjärta) och fick med sig bakbommen med bakbenen. Han försökte verkligen klara den, fina häst. Jag tappade ridningen totalt där och red på sju språng istället för åtta fram till sista hindret som var en stor oxer. Han gjorde ett 140-språng och klarade det fint. Film kommer!
Idag gjorde Gråsparven sin andra tävling i avdelning A. Det gick bra och sådär, jag är väldigt stolt över att jag har en så duktig unghäst men ibland är han lite väl påfrestande som typ när han bestämmer sig för att vara lika stark som Hulken i andra klassen. Jag var trött i kroppen idag så red ovanligt dåligt, så då är det alltid nice att ha en bra häst. Till nästa helg måste jag försöka hitta den här braiga galoppen fast med lite mer tryck bakifrån så att han känns som en häst och inte som en taxgiraff. Då blir det iofs bara en P&J för att känna av lite högre höjd (110+115).
Åkte helt själv idag och det var inga problem alls, han var verkligen cp-snäll hela tiden. Klara var där och tävlade så hon/hennes familj ställde upp som moviemakerZ. Så snela.
100 cm 0+0 fel tredje placerad
Hade bra galopp osv, han blev lite väl lång till hinder nummer sex så där blev det ett omtramp.
105 cm 4 fel
Han låg på som fan hela banan, vet inte varför. Asjobbig i alla fall, det kändes verkligen som att han var tre meter lång och han hoppade rakt igenom vågplanket. Orkar inte ens komma på en förklaring till det.
Jag är alltid fett lat när jag har tävlat, orkar ju knappt plocka undan efter mig i släpet men framförallt så orkar jag knappt blogga när jag kommer hem. Eftersom jag är bäst i världen ska jag dock göra en liten snabbis ändå, HEHE.
105 cm - 7 fel
Framridningen var typ katastrofal för min del. Framhoppningen var helt enorm, den var säkert 70 gånger 70, BARA FRAMHOPPNINGEN. Alldeles för stort space för Bullen som flyger lite var han vill då. Kom knappt över oxern för att han flög åt höger hela tiden, snark. Måste förstås kunna hantera såhär stora ytor också men man kan inte få allt direkt. Slutade med att jag bara galopperade runt och gjorde volter undan högerskänkeln.
Väl inne på banan vågade jag inte ens galoppera ordentligt för att jag var så rädd för att han skulle flyga iväg åt höger. Jag hade värsta undertempot och red som världens nybörjare, inget tryck i galoppen alls. Bajs. Mellan hinder sex och sju dampade han iväg åt höger och jag gör precis så som jag inte får göra = dra i vänstertygeln. Ville typ döda mig själv, drog hårt som fan skäms ihjäl typ. Jaja, red bra fram till sista hindret i alla fall trots att det stod helt konstigt.
110 cm - 0 fel
Nu red jag bara fram på framhoppningen (alltså under fem ekipage), vilket passar ganska bra. Han hade ändå skrittat runt sen klassen innan då dessa var direkt efter varandra. Bla bla bla. Han dampade en gång när jag vände upp mot krysset, annars fick jag ett bra språng på varje hinder och nöjde mig med det.
Skrek till mig själv innan att nu jävla din äckliga hästmisshandlare rider du ordentligt, så gjorde jag det :ppPPPPPppPpPpPppPPPPPppPP Han försökte dampa till första hindret men jag ba FUCK NO MISTER. Jag är extremt nöjd med hela banan, hade riktigt bra flyt. Nu får jag rida 110 avd A iiiiiihhhhhhhh!
Idag red vi vår andra tävling och jag red 110 för första gången på typ hundra år. Jag tyckte två av oxarna var höga (haha mes). Det gick i alla fall väääldigt bra idag, mitt vedervärdiga pistagenötande den här veckan har verkligen gett resultat och det märks tydligt tycker både jag och Buddha som är min trogne hästskötare och coach. Ja, Bullen håller fortfarande fast vid sin enda rivning sen jag köpte honom när han sparkade omkull hinderstödet med bakbenen.
100 cm - 0 fel
Åh sportsparrisen blev rädd för en solkatt mitt i första språnget över oxern på framhoppningen så han hamnade rakt i hindret (finns med på filmen). Efter det vägrade han hoppa över den igen, men räcket var inga problem så sket i den. Jag hoppade faktiskt av och bajsade mitt på hindret. Det här gick, trots viss posttraumatisk stress hos le moi el smurf, väldigt bra. Hamnade intill tredje hindret men min duktiga häst redde ut det. Fick ett kanonkulesprång över åttans oxer, hans knän var uppe vid öronen typ. Jag red ganska långa vägar vilket är bra när man har en dampsparris, men jag hade lite undertempo. Det ska jag fixa till nästa tävling och då har jag typ tre veckor på mig så det är lugnt.
110 cm - 0 fel
Ja, efter ungefär trettio dygn var det dags för nästa klass. Under den här tiden hade lilla Bullshit hunnit skrämma livet ur mig när Buddha fick ett samtal som löd: "Hej, skynda hit hästen har hoppat över frambommen". Så ja, där stod han och hängde över med ena frambenet och blödde ur munnen. Jag blev helt jävla CP-stark och lyckades lyfta av bommen fast han hängde över den (helt sjukt jag kände mig som Hulken). Med hjälp från några vänliga själar så fick vi ut honom och han betedde sig som att inget hade hänt. Tur det eftersom jag själv var ett jävla nervrak efter det här. Fy fan. ps. det var bara ett lite cut under överläppen som blödde, inga problem ds.
Ja, på framhoppningen ville han fortfarande inte hoppa över oxern trots att solkatterna var borta så jag sket i det helt och hoppade bara räcket ett par gånger. Inne på banan måste jag nog säga att jag har ridit bättre förut, men jag är ändå väldigt nöjd. Jag gjorde en tabbe till femte hindret som liksom hängde med till det sjätte för det blev lite vingligt. Hade inte sparrisen haft en sådan vilja att vara felfri så hade han aldrig klarat det där hindret. Det var den största oxern på banan så lite typiskt att det skulle hända just där. Sista hindret var också lite halvbra kanske men ingen större katastrof.
Eftersom jag var den enda felfria unghästen (av två HAHAHAHAA) fick jag vara med på prisutdelningen och rida ärevarv! IIIIIH. Det var kul. Om jag hade ridit avdelning A hade jag blivit minst tredjeplacerad eftersom trean hade fyra fel i grunden, endast ettan var dubbelnolla. Banorna var tydligen svåra men jag tycker att de var roliga och bra. Inte bara snett igenom liksom.
JAG FAKKING ÄLSKAR MIN BAJSKORV TILL ÅSNA! Dagen har varit väldigt lyckad, han sprang in i transporten och stod helt stilla hela vägen. Han hade lite damp när vi kom fram (i släpet alltså) men stod snällt och avspänt ensam mellan klasserna. Utanför släpet när Adam ledde omkring honom och när vi fixade med all pantsar och rustning osv var han extremt snäll, typ lobotomerad. Direkt när jag hoppade upp så taggade han till och kunde inte stå still. Den perfekta hästen fo sho. Here are le reports and le movie.
95 cm - noll fel
Framhoppningen var bra, han var inte i en bom om man bortser från när han skulle bajsa och hoppa samtidigt då snuddade han den lite med ena hoven. Hehe, han var cp-spänd direkt när jag kom in på banan. Det är ju massor med saker att kolla på utanför och det gjorde han VERKLIGEN. Det syns inte så mycket på filmen tror jag, men han kändes liksom nervös (typ stagefright hehehehe) och spänd. Lite ofokuserad kanske. Han hoppade dock över alla hinder felfritt och det finns väl inte så mycket att säga utöver att jag red som ett jävla arsle över hinder två och tre, fy skäms.
100 cm - sex fel
Åååh älskade damphäst. Den här klassen var verkligen ADHDbetingad. Först dampade han före startlinjen, hoppade ettan och tvåan sen dampade han igen mellan tvåan och trean. Tyvärr var det en böjd båge med typ åtta språng så han dampade liksom förbi det hindret, gjorde en volt och en ny anridning. Hoppade hinder fyra bra men sen fick han megadamp och sprang liksom förbi ettan igen på fel sida haha. Det var lite onödigt tycker jag, men sen drog vi över de tre sista hinderna väldigt bra så jag förlät honom. Så sammanfattningsvis damp men nolla på hinder.
Att öva på för att bli bäst i världen
- Rida med typ trettiotusen gånger så mycket ben.
- Svänga mer med ytterhjälperna, särskilt om han dampar.
- När han känner sig mer trygg inne på banan ska jag få galoppen något ättrigare.
Annars måste jag säga att jag rider ju typ en miljon gånger bättre med den här hästen, vilket beror på att vi är typ som en varelse istället för en ryttare och en åsna. Det är en fet känsla vill jag lova, jag hoppas verkligen för eran skull att ni har det likadant med era djur.
Oj var felfri över den hisnande höjden 95 centimeter. Min FINA Bulle var spänd som en stålfjäder så det gick lite långsamt, men han hoppade väl. Nästa klass ska jag sätta lite mer tryck i honom.
Jag har anmält oss (egentligen mig och Lasse men Bullen har ju ingen licens än hehehe) till våra två första tävlingar. Den 19e augusti på Ryttis (95+100) och den 26e augusti på Ekerö (90+100), båda på helt enorma gräsbanor. Tänkte rida felfritt i samtliga klasser så jag kan tävla på riktigt efter det HEHE. Någon som ska dit?
Lars-Åke var fett nice att rida idag. Jag red ju fruktansvärt bra också (har förstått the magic behind training nu) vilket förstås bidrog till att helheten blev mucho bracho (spenska). Först skuttade jag runt nittio centimeter med noll fel, även om det inte var den mest perfekta rundan så var Lasse framme och pigg - jag lät honom sköta hindrena själv vilket var soft. Den var überlätt med endast sju hinder. Hade väl lite tur på vissa hinder men what the fuck. Skulle ha ridit lite mer rakt fram efter hinder nummer tre, hamnade liksom helfel till fyran eftersom det var en bruten linje som bröts typ femton meter efter trean, men jag bröt typ tre centimeter efter trean. Gjorde precis samma miss i klassen därpå, skönt att jag lär mig av mina misstag.
I den andra klassen hoppade jag bara till hinder nummer fem. Han var seg och matt i hela kroppen, han var framme fast lite flack så vi hamnade i botten och härjade omkring. Valde att utgå efter femman mest för att jag absolut inte skulle vinna något på att hoppa de tre sista hinderna. Han kämpade på riktigt bra dock, rev två hinder, men var bussig och hoppade allt. Är ni intresserade av att se den filmen? Tror inte det va - men var tvungen att klippa in ett av sprången från den klassen som blev helt fantastiskt. Han hoppade verkligen GRYMT. Den är i slutet av klippet.
Jag är så jävla nöjd med tävlingen idag, Lasse skötte sig exemplariskt och jag red sjukt bra. Han var framme (efter en liten igångsättning på framhoppningen) hela tiden trots vädret: 25 grader, sol och no wind. SJUKT VARMT. Jag har bränt sönder min vänstra arm alltså. UPDATE! Har kollat på filmerna typ 10000 gånger nu och holy guacamole vilken bra galopp jag hade hela banan båda rundorna. Det lönar sig att övaövaövaövatränatränatränaträna. HÅLLER NI INTE MED? (är eurforisk, kommer vara lika bitter som vanligt imorgon så det gäller att njuta)
95 cm - 0 fel
Banan var lätt och det var bara sju hinder, precis som unghästklasser ska vara. Jag hörde när jag red fram att många blev uteslutna i avdelning A (grunden), förstår inte vad som ställde till det. Banan började med ett räcke som jag kom helfel på, dock hade jag bra galopp så Lasse klarade hindret ändå. Han fixade till galoppen efteråt av sig själv (duktig apelsin) men vi hamnade intill det andra hindret också. Därefter flöt det på riktigt bra resten av banan, jag blev så jävla glad när jag hoppade över sista hindret. Jag skrek typ från det hindret hela vägen till utgången och klappade honom mellan öronen. Han svarade genom att se fett sur ut.
Spola fram till 1.29 och sätt på HD
100 cm - 8 fel
Hade ångest över hinder fyra och fem som var två oxrar med 22 meter emellan, det vill säga tight på fem med Lasses utomhusgalopp. Jag tänkte att jag skulle rida på fem om jag hamnar fel på fyran och på fyra om jag hamnar rätt. Jag hamnade förstås fel och det blev ändå tight på fem galoppsprång så han rev den andra oxern. Jag skulle ha drivit lite till innan fyran så att han hoppade av och inte tog det där onödiga trekvarts extra språnget.
Resten av banan tycker jag var jättebra, jag hade förstås velat att han lyfte lite mer på bakbenen över det sista hindret så att det låg kvar. Han var lite matt och flack mot slutet, det kändes att han liksom drogs lite mot marken.
Rev två hinder i andra, en var mitt fel det andra var sista hindret då Lasse var matt! Nu är jag och hejar på Sara, har bytt om till shorts. Det är typ 30 grader ute. Återkommer ikväll med film och sånt.
Maja tyckte att jag skulle dela med mig av min tävlingsplanering. Som den trogna bloggerskan och halvguden jag är fixar jag självfallet det, jag har en plan fram till Runstenhoppet den 14-17 Juni. Därefter är det en tredagarskurs för Pönta, sen tänkte jag att Larsa ska få tävlings- och träningsvila i en månad och bara gå på bete samt ridas ut i skogen! Enough said, här har vi le plan.
Alltså, jag längtar typ till alla tävlingar. Det är fan det bästa jag vet, att tävla alltså. Nu får vi ju se hur allting går med tanke på att Lasse är orutinerad, bara blivit tävlad sen oktober förra året, hoppad och ordentligt riden i knappt ett år och dessutom är han bara fyra komma fem år (hahah vägrar säga att han är fem). Ska ni på någon dessa tävlingar?
Idag tävlade jag, en klass 100 cm. BAM! Gick banan och höll på att dö för att den var så svår för att vara en meter. Stora oxrar, konstiga distanser och rätt kluriga oxer-ur-sväng. Kände direkt att jag kommer få ca 100 fel.
Rider fram för lite eftersom jag trodde att det skulle vara en paus mellan avdelning A och B, hann bara hoppa varje hinder en gång inne på framhoppningen och hann verkligen inte få honom framme för skänkeln. Inne på banan red jag ihjäl mig. Först hinder nummer ett, hamnar intill och han hoppar med frambenen rätt ner. RIVER DET LÄTTASTE HINDRET PÅ HELA BANAN, 80 cm högt, wooooh.
Vinglig väg fram till det andra hindret som var en oxer, han hoppar stort och långsamt vilket gör att jag flyger ur sadeln. Hittar balansen men flyger ur sadeln över det tredje hindret också, som var en vit oxer (uuuh, gillar inte vita hinder). Bra väg till muren på sju galoppsprång lite framåt. Linjen mellan femman och sexan, som jag aldrig trodde att jag skulle fixa, gick riktigt bra faktiskt. Jag lyckades bryta linjen bra på rätt ställe, sen att han hoppade högt och långsamt är ju en annan sak.
Han backar näst intill in i kombinationen där det var två språng mellan ett räcke och en oxer, han gick på två komma tre typ. Ett jävla mirakel att han klarade den oxern. Hamnar i fel galopp men är lite sen med att rätta till, lagom inför den svåraste svängen (för oss) på hela banan. Det blev typ som att oxern låg på en 20-meters volt och dessutom jättenära väggen. Jag trodde aldrig att vi skulle fixa det, men vi klarade den grymt bra! Väldigt lång väg fram till sista oxern, vilket var det enda hindret där jag hade bra galopp. 4 fel totalt. PÅ DET LÄTTASTE HINDRET!!! Fuck.
Kontentan: Lasse är svår att rida fram inomhus, jag ska aldrig mer åka själv på tävling och jag ska aldrig mer anmäla mig till en tävling där jag bara kan starta en klass. Hassan kom och filmade, wiiih, så här är den. Nu ska jag möta henne på en ridklubb i närheten där Pontus har en kurs!
PS. Om inte ni börjar kommentera min blogg, så kommer jag sluta blogga.
Jag är jävligt nöjd över att jag kom över en sån häst som Lars. Han är verkligen perfekt för mig och ställer upp i alla lägen oavsett om jag tabbar mig. Han gör ALLT för mig, något som jag inte var direkt bortskämd med när jag hade den svarta hingsten i min ägo. Idag var jag och tävlade, som ni vet vid det här laget.
Första klassen var 95 cm och Lasse gjorde som vanligt helt fantastiska språng på framridningen och dessutom svarade han framåt som om mina skänklar var getingstick. Går in på banan och hoppar ettan bra, hamnar lite intill tvåan men det är inte hela världen. Hade en relativt bra galopp genom svängen till det tredje hindret, även om han flöt ut lite mot staketet. Red på 5,7 galoppsprång till fyran, skulle ha ridit fem framåt men jag tvekade som vanligt eftersom det var en 24 meters distans (DU MÅSTE FATTA ETT BESLUT OCH GÖRA DET ENKELT). Passade på att med flit (not) hamna lite intill femman så att 22 meter till sexan stämde med fem galoppsprång. Bra språng på moroten och sen 6,3 galoppsprång fram till sista oxer där han backade av lite för att sen trampa om (VAR INTE HYSTERISK ANGÅENDE AVSPRÅNGSPUNKTEN). Som tur är så rev han inte det hindret, min duktiga ponny. 0 fel.
(första hindret missade min syrra att filma)
Andra klassen var 100 cm. På framridningen hoppade han riktigt bra på oxern men var lite flack på räcket. Han var jättepigg och glad efter sin transportvila på typ 1,5 timme. Väl inne på banan stod han emot lite på ettan eftersom det stod en häst bakom, inga problem eftersom hindret var kanske 80 cm högt. Hade lite för stor galopp över andra hindret så 22 meters distansen till trean blev lite kort på fem galoppsprång men hade nog blivit för lång på fyra. Red mot kombinationen och det har blivit en liten grej för mig sen han vek ur på Runsten och även idag drog han bort från staketet men jag lyckades supporta honom genom den och över b-hindret också (känner till hans svageheter vid det här laget).
Vidare till femte hindret som jag höll på att missa eftersom jag fortfarande var koncentrerad på kombinationen. Red på ordentligt genom svängen till sjätte hindret, bättre än i klassen innan, men tyvärr trampade han om för jag tappade drivningen (HÄSTARNA FÅR INTE TRAMPA OM FÖR DÅ FÖRLORAR DU FRAMÅTBJUDNINGEN OCH GÖR DEM SEGA) precis innan så det blev ett lite knasigt språng. Jag sa innan klassen att det bergis kommer att hända och då kommer han inte klara av det sjunde hindret, och gissa vad som händer? Jo, han river det sjunde hindret med sina bakben för att han hoppade för flackt (har en bra bild där man ser det rätt tydligt). Med rivningen i minnet galopperade Lasse glatt fram till sista hindret och hoppade jättehögt för att inte riva igen. 4 fel.
ps. Paranteser med stora bokstäver är Pontus röst i mitt huvud, symbiosen ni vet.
ps.2. Ofta ingen tyckte att bilden på mig när jag färgade håret var rolig? Jag garvade läppen av mig när jag hade tagit den.
ps.3. Glöm inte att kommentera filmerna. Jag älskar konstruktiv kritik, oftast skrattar jag lite men jag ska försöka vara ödmjuk.
Idag var vi och tävlade på riktigt för första gången. Fedt kül.
Framhoppningen var som en lång och smal tarm, inte så kul för mig som måste kolla gasen pretty aggressivt när jag rider fram. Fick liksom inte prova gasen förrän när jag kom in på banan och jag fick startsignalen direkt. Han var lite seg, introvert och nervös, vilket gjorde att jag tyvärr blev lite passiv och red som en kratta.
Första klassen, 90 cm, var en smärre katastrof som jag skrev tidigare. Lasse hoppade första hindret fint och sen var det 22 meter till ett räcke som han vek undan inför. Därefter hoppade han hinder tre och fyra bra, rakt igenom hinder fem och han avslutade med att TITTA (trodde det var omöjligt att han skulle vara tittig) på det sista hindret och vägra. Haha. 12 fel på hinder och fyra tidsfel, totalt 16 fel. Extremt pinsamt. Speakern sa dessutom 16 fel på hinder totalt 20 fel fast det stämde ju inte.
Till den andra klassen, 100 cm, provade jag att gasa järnet på framhoppningen medan ekipaget innan mig red. Det gjorde i sin tur att han var sjuuuuukt med på noterna och svarade framåt perfekt. Han hade dessutom fått en timmes vila i transporten så han var varken trött eller stissig. Själva rundan var kanske inte superfantastisk men han svarade framåt och överhoppade sig inte vilket är det absolut viktigaste där vi är nu i vår utbildning. Jossan tog helt jävla fantastiska bilder som vanligt, här är några smakprov.